Olaf är fast i Italien! Och det p g a vulkanutbrottet på Island. Men han har det nog bra där. Han är ju strax utanför Venedig så vädret och miljön är nog helt underbart.
De stackarna på Island har det nog mycket värre kan jag tänka mig..
Här hemma så höglöper Enya och Esso är superstressad av detta denna gången. Lilian har stuckit för oss 2 gånger denna veckan så nu har jag anmält henne och mig till kurs hos Christel http://cs-hundcenter.se/ . Första gången hon stack var i tisdags. Jag hade varit ute med Esso och när jag kom tillbaka så satt Emelie på yttertrappan och väntade för hon hade ingen nyckel med sig. Esso blir ju jättelycklig och rusar runt en stund på gräsmattan. Vi låser upp och Emelie går in och jag står i dörren och vrider på huvudet och ropar på Esso... och vips så var Lilian ute. Det gick på ett ögonblick! Hon låg helt stilla i biabädden uppe i hallen och i nästa sekund så var hon ute. Och så fällde hon öronen bakåt och drog. Emelie och jag var ute i säkert 30 min och lockade på henne i trädgårdarna. Hon tittade inte ens mot oss. Så fort vi kom i närheten av henne så vek hon öronen bakåt och drog till nästa tomt. Hon brydde sig inte ens om pudlarna. Till slut så tröttnade jag på att fjanta efter henne och gick hem och hämtade rostbiff som vi hade i kylskåpet och då fick Emelie tag på henne på ett ögonblick. Sedan fick Lilian sitta innanför dörren och gick hon därifrån så fick hon snällt gå och sätta sig där igen.
När jag berättade det hela för hennes husse (som var i Värmland) så tyckte han att vi måste ju vara försiktigare när vi går in och ut genom dörren. Japp genom nyckelhålet får vi ta oss in så att den gula inte kan smita ut.
MEN när han kom hem på onsdagskvällen vad händer då tror ni? Jo, Olaf öppnar ytterdörren (han behöver tydligen inte ta nyckelhålsvägen) och ut far Lilian. Och försvann. Olaf for efter men då var Lilian redan långt borta. Jag stod kvar inne och bara skakade på huvudet, gick till kylskåpet och tog fram mer rostbiff och gav Emelie så hon gick ut och hämtade Lilian.
Då hade Olaf redan gett upp och var på väg hem. Hans kommentar var; Fan vad snabb hon var!
Nähä!!! Va' hon sa jag=)
För en gångs skull fick jag inte kommentaren; Men hon är söt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar