torsdag 28 januari 2010

Fy för snö!


Både igår och idag så har det fullkomligt vräkt ner snö. Så lilla Lilian har tillbringat mycket tid idag med att titta ut genom fönstret i vardagsrummet. Anledningen är att jag blir kass i kroppen vid lågtryck och klarar definitivt inte av att gå några längre promenader sådana här dagar.
Men när hon stod där en gång idag så fick hon syn på en skata som satt på böjen på stuprännan. Åh herre gud vad upprörd hon blev. Hon satte igång att morra och började patrullera fram och tillbaka och "pratade" upprört och berättade att det satt en stor svart/vit fågel på hennes revir.
Hon är för rolig!!!

Snö och Ship har inte kommit in i häckburen än och enda anledningen är att jag inte fått ändan ur vagnen och flyttat dem. Men det är ju ingen panik. Men imorgon ska jag försöka ta ett ryck. Även bakning av frallor står på att göra listan. Sedan får vi se om det blir något mer.


Emelie och hennes tjejgäng ska åka till Ljungby på fredag efter skolan. Det var någon rocknågonting där på fredagen och på lördag åker de tillbaka till Växjö efter att ha sovit hos en av tjejerna som kommer från Ljungby. För natten mellan lördag och söndag är det kulturnatt i Växjö och det vill de ju inte missa. Så det blir en lite orolig helg för hönsmamman. Men det ska nog gå det också...

söndag 24 januari 2010

En helt vanlig söndag

Idag har jag fått bilder på mammas och pappas nya undulat. Det är den som sitter närmast kameran. De har inte fått den än för den är bara 4-5 veckor så den bor fortfarande kvar hos Helen. Men snart så är den färdig att flytta.
Den är dominantbrokig gulmaskad typ 2 och det blå går åt det lila hållet så den är ju viol också. Det är en hane som det verkar nu.
Jag hade ju tänkt att de skulle haft en hona och det ville ju Helen också ha men som det ser ut nu så är alla 3 hanar. Den som sitter bredvid ska Helen spara själv.

Idag har jag annars strukit endel och så har vi varit hos svärmor och svärfar och fikat. Då passade jag på att ta med mig Björns (den ena guldhamstern) hus eftersom han har ätit ett stort hål i taket på det. Så jag frågade min händige svärfar om han inte kan försöka byta ut taket eftersom det är helt och inte massa kiss på förövrigt. Och det var givetvis inga problem.
När vi kom hem nu så tog jag en röjning i hallen för Emelie hittade inte sina fleece vantar som hon brukar ha till stallet. Herregud vad skor det var på golvet (ni som har varit här vet ju att vi inte har en jättehall direkt). Jag bar ner 2 par skor som var mina och det ligger en STOR hög som är Emelies som hon får ta hand om när hon kommer hem.

Nu ska hundarna få mat och sedan är det kväll och tv.

Ha det gott

tisdag 19 januari 2010

Frallbak och lite annat

Det sliter både mentalt och fysiskt på en att ständigt blir nerrackad på. Och ja, jag är tillbaka vid personen som utsett mig till att vara orsaken till allt ont som händer den.
Personen vill inte sluta att älta och trakassera oss med mejl, eller mig har personen inte mejlat antagligen för att den inte har min mejladress. Idag har jag skrivit ett brev till personen som jag då gärna ville skicka men under eftermiddagen så har jag nog ändrat mig. Det räckte nog med att jag fick ur mig det hela.

Idag har jag bakat frallor. De blev faktiskt riktigt bra, det är bara att hoppas på att resten av familjen tycker det också. Annars har det inte gått i många knop här hemma. Pontus var hemma och vände och stack sedan upp till bowlinghallen för att sedan åka ut till Amanda i Kosta. De har tydligen sin 3-års dag idag.
Emelie hörde av sig nyss och hon kommer inte heller hem idag och när Olaf kommer hem har jag ingen aning om. Jag hoppas att han kommer snart så att vi kan hjälpas åt att ta ut hundarna och ikväll blir det nog för mig att krypa till kojs tidigt för jag jäspar redan så tårarna rinner.

Ha det gott och skratta mycket

söndag 17 januari 2010

Nästa par i häck blir...

Jag har börjat planera för nästa häckning. Jag vill hemskt gärna försöka få fram en undulat med Goudas färg. Hon var viol och hon såg helt lila ut. Jag har ju kvar hennes dotter men jag vet ju inte om hon bär på violanlaget efter som hon är df spangel alltså helt vit.
Df spangel innebär att de fått spangelanlaget från både sin mamma och pappa. Om de då tillhör den blå färgskalan så blir avkomman helt vit. Och tillhör de den gröna så blir undulatungen gul.
Viol är ett dominant anlag som egentligen inte kan bäras dolt, alltså är de viol så syns det. MEN om de är df spangel så syns det inte.

Helen pratade med vårt "genetikorakel" Angelika och frågade henne vad jag skulle använda för färg på hanen till Snö för att försöka få fram violen. Och då blev ett av svaren kobolt. Och Ship är recessiv brokig kobolt.
Så denna gången ska jag göra något jag aldrig gjort förut, eller egentligen så är det 2 saker.
Jag ska sätta ihop ett par "bara" för att försöka få fram en viss färg. Och det paret är inte ett naturligt par utan jag hoppas att de kommer på att de ska häcka när de får en holk. Lite spännande är det. Får se till att de får riktigt mycket med häckningsstimulerande mat.
Men det dröjer ytterligare en månad innan uppmatningen börjar eftersom Snö inte är 1 år förrän i Mars.
Idag har det varit riktigt otäckt väder ute. Det har inte varit så många minusgrader men det har blåst desto mer. Och min kropp vill inte riktigt vara med när det blåser. Så det har inte gått i många knop idag. Men ett par maskiner tvätt har det blivit iallafall.
Ha det gott och säg något snällt till någon!

fredag 15 januari 2010

Är jag en ond människa?

Jag är moderator på ett forum sedan en tid tillbaka. När jag blev tillfrågad så var jag tveksam av den enkla anledningen att det fanns en person på detta forum som verkade ha något emot mig.
Om jag skrev inlägg i en tråd där någon bad om råd, så satte sig den här personen och mejlade runt och försökte hitta svar som var tvärsemot mina. Och jag menar inte att man inte får säga emot mig för jag är långt ifrån full lärd, det anser jag att man aldrig blir. Men när man kritiseras systematiskt så blir det en form av mobbing. Till saken hör också att om någon annan skrev längre ner i tråden samma råd men med andra ord så applåderade människan detta.

Vilkoret för att jag skulle ta på mig moderatoruppdraget var att jag ville att forumets ägare skulle sätta ihop lite regler för hur man skulle uppträda på forumet. Annars är det lite svårt att moderera och jag ville ha något att luta mig mot i uppgiften.
Det vi misstänkte var att den här personen skulle protestera mot den nya ordningen och mot att jag blev moderator. Och detta skedde också.
Det utlösande i det hela var att jag tillslut fick nog och skrev ett pm till personen och frågade vad personen egentligen hade emot mig. Personen hänvisade ständigt i kritiserandet av mina inlägg till personer/uppfödare MED LÅNG ERFARENHET. Så jag talade om att jag faktiskt också har lång erfarenhet av fåglar.
Då blev personen helt vansinnig och anklagade mig för än det ena än det andra. Och där gick väl jag lite övergränsen för jag talade om för personen som det var att personen var en av anledningarna till att forumsägaren ansåg att det behövdes moderatorer. Och att jag hade tvekat till att bli moderator just p g a personen.
Då skriver personen ett långt inlägg på forumet, tidigare så var konfrontationen per mail, och talar om för alla medlemmar på forumet hur elak jag är mot personen och hur illa jag behandlar personen.
Under hela pm-växlingen så har jag kopierat pmen rakt av och skickat vidare till forumsägarna för att de skulle veta vad som pågick.
När personen gick ut och skrev till alla medlemmar så började jag känna att det var ohållbart att vara kvar. Men jag blev övertalad av forumsägarna att stanna och vi kom överens om att jag och personen skulle ha noll kontakt med varandra. Så jag satte mig ner och skrev ett pm till personen att jag kommer inte läsa personens pm och inte bemöta personens inlägg utan vi skulle helt enkelt strunta i varandra. Detta accepterades inte av personen utan personen började skicka en massa mejl och pm till forumsägaren om hur hemsk jag och min moderator kollega är. Personen påstod att vi mobbade personen genom utfrysning. Personen hade också väldigt starka åsikter om reglerna och formuleringarna där och var t o m hotfull. Personen fick varning på varning om att om personen inte slutar så ser de sig tvugna att stänga av personen.
Enligt personen så var jag roten till allt som drabbade personen när det gäller forumet. Jag har tydligen sådant grepp om forumsägaren att hon gör exakt som jag säger. Och det enda vilkoret jag satt var att det måste finnas vissa regler.
Jag erbjöd mig flera gånger att kliva tillbaka som moderator eftersom situationen höll på att bli ohållbar för forumsägarna eftersom de fortsatte att bli bombarderade med mejl. Men tillslut så stängde de av personen.
Men mejlen fortsatte att komma! Trots att de bett personen att sluta trakassera dem med mejl. Och jag var fortfarande den onda. Då blockerade de personens mejl... Men då skickade personen mejl från en annan adress.
Nu har personen tydligen fått problem på ett annat forum och det är tydligen också mitt/vårt fel. Vi förstör tydligen personens liv.

Och allt detta för att jag ville att personen skulle vara ärlig och tala om vad personen hade emot mig och att jag ville ha regler att jobba mot. Det är enligt denna personen mitt fel att personen blivit avstängd. Jag som har varit den som stoppade när de ville stänga av personen vid ett mycket tidigare skede.

Det har varit några jobbiga månader där jag t o m börjat fundera på om jag är så hemsk som personen påstår att jag är. Jag trodde att det lugnat ner sig men det verkar som om det börjar om på nytt nu i och med problemen personen fått på det andra forumet.

Det här blev långt och lite virrigt men jag var tvungen att skriva av mig

måndag 4 januari 2010

Förvirringen är stor emellanåt

Nu har alla undulatungarna utom den som Helen ska ha flyttat. Och det känns rätt bra att bara ha voljären att städa. Fast igår så kröp fibrohjärnan upp till ytan igen... På kvällarna hänger jag alltid över fåglarna innan jag går och lägger mig och det gjorde jag ju även igår. Jag hängde t o m över den tomma häckburen som stod kvar.
Men jag kom inte på det förrän idag och när jag såg att den var överhängd så hann jag fundera på vem som hängt över en TOM bur. IDIOT hann jag nog också tänka, innan jag kom på att det måste ju varit förvirrade jag som gjort det.



Det har varit mycket förvirrat i min stackars hjärna sista tiden.

För ett par veckor sedan så skulle jag ta ut Enya. Jag klär på mig ytterkläder och snörar på mig kängorna, tar koppel och bajspåsar och ropar till mig Enya som blir lika glad som alltid när vi ska gå ut.
Ytterdörren har blivit lite knepig att stänga så jag var tvungen att vända ryggen mot gatan och trycka till dörren ordentligt för att få igen den. När jag sedan vände mig om och skulle gå så var Enya borta.
Jahapp tänkte jag hon har väl sprungit ut i skogen redan. Men när jag kom in i skogen så var det ingen Enya där. Och jag ropar och visslar på henne en lång stund, men ingen Enya.
Så arg som jag var, så stövlade jag tillbaka hem och muttrade att nu skiter jag i henne, nu får Emelie minsann börja ta hand om sin hund.
Så fast besluten att ropa till mig Emelie och skicka ut henne i skogen efter Enya (emelie brukar bara behöva viska; Enya, så står hundskrället hos henne), sliter jag upp ytterdörren!
Och vem står inte innanför dörren och viftar på svansen och undrar om hon inte kan få följa med ut nästa runda iallafall. Jo ENYA!!!


Nästa förvirring var förra veckan...

Jag vaknar mitt i natten och hör att någon är inne i huset och pratar. Det låter som om någon berättar något för någon. Jag blir ju givetvis livrädd och blodtrycket rusade säkert i höjden. När jag ska sätta mig upp så märker jag att jag är alldeles intrasslad i ipodens sladd. Så för att kunna sätta mig upp så måste jag ta ut "plutten" ur örat.
Men då tystnar den berättande rösten... Himla tur att jag inte hann väcka Olaf och försöka få honom att gå upp och leta inkräktare!! Min "inkräktare" var Katarina Ewerlöv som läste bok. Jag hade ju somnat med Ipoden i öronen...


Nu ska jag ta min förvirrade hjärna och gå och lägga mig.
God natt