Förvirringen är stor emellanåt

Nu har alla undulatungarna utom den som Helen ska ha flyttat. Och det känns rätt bra att bara ha voljären att städa. Fast igår så kröp fibrohjärnan upp till ytan igen... På kvällarna hänger jag alltid över fåglarna innan jag går och lägger mig och det gjorde jag ju även igår. Jag hängde t o m över den tomma häckburen som stod kvar.
Men jag kom inte på det förrän idag och när jag såg att den var överhängd så hann jag fundera på vem som hängt över en TOM bur. IDIOT hann jag nog också tänka, innan jag kom på att det måste ju varit förvirrade jag som gjort det.



Det har varit mycket förvirrat i min stackars hjärna sista tiden.

För ett par veckor sedan så skulle jag ta ut Enya. Jag klär på mig ytterkläder och snörar på mig kängorna, tar koppel och bajspåsar och ropar till mig Enya som blir lika glad som alltid när vi ska gå ut.
Ytterdörren har blivit lite knepig att stänga så jag var tvungen att vända ryggen mot gatan och trycka till dörren ordentligt för att få igen den. När jag sedan vände mig om och skulle gå så var Enya borta.
Jahapp tänkte jag hon har väl sprungit ut i skogen redan. Men när jag kom in i skogen så var det ingen Enya där. Och jag ropar och visslar på henne en lång stund, men ingen Enya.
Så arg som jag var, så stövlade jag tillbaka hem och muttrade att nu skiter jag i henne, nu får Emelie minsann börja ta hand om sin hund.
Så fast besluten att ropa till mig Emelie och skicka ut henne i skogen efter Enya (emelie brukar bara behöva viska; Enya, så står hundskrället hos henne), sliter jag upp ytterdörren!
Och vem står inte innanför dörren och viftar på svansen och undrar om hon inte kan få följa med ut nästa runda iallafall. Jo ENYA!!!


Nästa förvirring var förra veckan...

Jag vaknar mitt i natten och hör att någon är inne i huset och pratar. Det låter som om någon berättar något för någon. Jag blir ju givetvis livrädd och blodtrycket rusade säkert i höjden. När jag ska sätta mig upp så märker jag att jag är alldeles intrasslad i ipodens sladd. Så för att kunna sätta mig upp så måste jag ta ut "plutten" ur örat.
Men då tystnar den berättande rösten... Himla tur att jag inte hann väcka Olaf och försöka få honom att gå upp och leta inkräktare!! Min "inkräktare" var Katarina Ewerlöv som läste bok. Jag hade ju somnat med Ipoden i öronen...


Nu ska jag ta min förvirrade hjärna och gå och lägga mig.
God natt